Något som jag går och grunnar på väldigt mycket (enligt min syster är det en fas när man är 23) är vem jag är, och vem vill jag fortsätta att vara. Frågan som ständigt cirkulerar i mitt huvud är Vad som egentligen definerar vem jag är? Svaren är väl egentligen alltid densamma eftersom jag står starkt fast vid att en människa är byggd från insidan där värderingar sätts och moralen byggs på. Även gamla tankar som borde ändras bryts ner och byts till något mer modernt och mer accepterande.

Att man ändras och utvecklas genom livet är väl inget som undgått någon och det är synd när människor inte kan utvecklas eller acceptera att saker förändras.

Vem är då jag? Jag vill gärna se mig själv som en stark människa där jag kan hantera det mesta som dyker upp. Självklart har även jag mina dagar, men även dessa dagar brukar gå en förbi tillslut. Jag vill vara en bra syster, dotter, flickvän och i framtiden en bra mamma. Jag vill att alla ska kunna vända sig till mig ifall dom behöver stöd eller bara en rolig kväll. Jag hatar när folk ljuger, det är det värsta jag vet. Hellre en hemsk sanning som går att lösa med uppriktighet än att gå i skuggan och ingenting veta. Jag är inte heller en människa som blir arg ofta, för jag brukar bygga på min ilska ganska länge och sen smäller det, för när jag blir arg, då blir jag riktigt arg. Jag älskar att jag har en stor acceptans inför det främmande och oftast kan jag sympatisera eller se saker ur väldigt många perspektiv, och jag lär mig alltid nya saker när jag träffar olika människor. Det är rätt intressant det där, jag är inte en sån social människa, men jag älskar att titta på dokumentärer och jag vill gärna veta allt om alla olika här i världen.

Det enda jag skulle vilja ändra är mitt självförtroende om alla dessa saker. Det är så lätt att skriva att jag känner mig på ett visst sett, men ibland vågar jag inte alltid fullfölja när jag tycker det är orättvisor eller när jag inte behöver en viss negativ människa i mitt liv längre. För är det inte det man ska, omge sig med positiv energi och sålla bort alla de människor som får dig att må dåligt eller dylikt. Och det är ganska viktigt, för mår inte du bra, så kan du inte stötta andra.

Jag hoppas att jag ändå tillför precis allt detta till mina nära att jag alltid går att lita på i alla väder, och det har jag lärt mig från min mamma, det finns ingenting som inte går att lösa! Jag hoppas du som läser har fått en tankeställare där kanske du tittar på dina sidor, och hur du vill framstå, och kanske kan även du höja ditt värde genom att faktiskt erkänna alla dina fina sidor! :)

Det är inte ofta jag skriver om vad jag tänker på, och inte heller pratar jag så mycket om det. Min syster skickade några artiklar om personer som kallas som "överkänsliga" och som uppfattas som svaga. Vilket är helt fel. Den personen som definieras i artiklarna är den jag är. När jag träffar nya människor brukar jag vara blyg, och för de flesta kanske de ser en tjej med dåligt självförtroende, för att jag inte vågar umgås direkt. Jag kan bete mig såhär än idag mot människor jag känner eftersom jag egentligen sitter och begrundar och känner av människorna i min närhet. Att grunna är en syssla som ligger mig nära hjärtat eftersom jag lever efter mottot: "Att tala är silver men att tiga är guld". Jag är inte mer svag än någon annan som är på denna jord, jag skulle istället säga att jag är oerhört stark i mig själv och jag är säker på många av mina värderingar, men dom är inte oföränderliga. Alla mina värderingar kommer innifrån och har INGENTING med mitt utseende att göra, och det är just den jag är inombords som är av mest värde.

När jag sitter och har diskussioner om kroppsuppfattningar och hur människor vill se ut si och så blir jag så ledsen, ledsen för deras skull att de verkligen inte ser det viktiga. När jag tänker tillbaka på lyckliga stunder i mitt liv, min student, när jag träffade min sambo eller en givande stund med min mamma eller syster har dessa stunder inte något med min kropp att göra. Det som betydde något var det som kändes inombords. Den glädje som sprids och man får fjärilar i magen av en första kyss eller inser att man klarat en muntlig redovisning, då är inte jag kroppsmedveten utan istället hyllar jag mig själv för min intelligens eller för något annat som finns i mitt inre. När då människor konstant ska prata om att gå ner i vikt, och att lyckan finns i 10 kilo mindre blir jag ledsen för att så många lyckliga stunder går dom förbi bara för att de inte väger det dom tycker att dom borde. Eller för att dom har en för stor näsa eller för breda lår. Jag säger inte att det är negativt att gå ner i vikt eller operera sig eller dylikt, utan det jag menar är att göra något sådant med en förhoppning om att livet skulle bli rikare på glädje eller att du på något magiskt sett skulle bli en annan person då, en bättre version av dig själv?

Spelar det egentligen någon roll hur du ser ut om du är nöjd med dig själv, eller "fulfilled" i ditt liv med dina barn, man eller jobb? Det är synd att så många människor går lyckan förbi, och jag önskar att saker jag kunde säga kunde få folk att tänka till. Vem ska du leva med hela livet, vem ska följa dig och vem är det du pratar med mest? Dig själv. Att då sitta och tycka negativa saker om sig själv är att göra sig själv illa.

Baseras dina lyckliga stunder på en inre känsla eller kopplar du ihop det med ditt utseende?

Prinsessbakelse

 

Tårtbotten:

4 ägg

2 dl socker

1 dl vetemjöl

1 dl potatismjöl

2 tsk bakpulver

 

Smaksättning:

2 tsk vaniljsocker

Eller

2 msk kakao

 

1. Sätt på ugnen på 175 grader, smöra och mjöla en rund bakform (jag tror att standarden är 22 cm i diameter.)
2. Vispa ihop ägg och socker poröst.
3. Blanda de torra ingredienserna i en separat skål, om du ska göra en vaniljkaka använd 2 tsk vaniljsocker, men om du vill ha en chokladkaka använder du 2 msk kakao.
4. Vänd ner de torra ingredienserna i äggsmeten tills allt är väl blandat. Häll över smeten i formen.
5. Grädda kakan på 175 grader i cirka 40 min. Här får man kolla noga de sista minuterna så inte kakan bränns. Stick ner en sticka, ifall den kommer upp torr är kakan färdig.

 

 

Ihopsättning:

3 dl grädde (eventuellt mer)

Marsipan till dekoren samt täckningen

Sylt och/eller vaniljkräm

 

Låt kakan svalna helt, gärna över natten. Skär sedan ut, med hjälp utav ett runt glas (Jag använde ett glas med diametern 7,5 cm), 4 stycken runda små bottnar, ur den stora bottnen. Dessa bakelser blir ganska stora, så ett mindre glas är kanske att föredra.

1. Dela varje kaka två gånger och bred ut jordgubbssylt och eventuellt vaniljkräm på ett lager. Låt stå inplastat (gärna över natten) eftersom kakan då drar åt sig smaken och blir mjuk och saftig av sylten.

 

2. Vispa grädde (3 dl) och täck varje kaka med så mycket grädde som önskas. För att kunna vispa grädden hårdare utan att den blir ”smörig” testa ha i lite bakpulver, en knivsudd per 2 dl ungefär. Vispa sakta, då kommer det också in mer luft i grädden.

 

3. Täck sedan kakorna i marsipan (eller sugarpaste om du föredrar det) och dekorera som du vill. Jag gjorde enkla rosor och en rosa bord längst ner för att dölja den fula kanten.

 

4. Precis innan servering, sikta över lite florsocker.

 

TIPS! Om du vill klä kakan dagen innan den ska serveras, kan ibland marsipanen ”svettas” vid kontakt med grädde. Ett tips är att pensla lite smör eller matolja på locket på den sida som ska ligga mot grädden, detta hindrar marsipanen från att svettas och smälta.

Jag har ganska snabbt insett att jag skriver helt enkelt i min blogg, då jag verkligen känner för det, och det är okej. Jag har hela tiden tänkt att det ska bli uppdateringar varje dag, men då blir det lätt en massa text om ingenting. Och det vill jag egentligen inte, jag vill att det ska skriver ska betyda något, för mig och för andra. Just nu är det mycket i skolan, så det blir nog inte så mycket uppdateringar, men några ska vi klämma in!

Sambon här hemma fyllde 28 i tisdags, och jag tog tillfället i akt och bakade lite! Det är inte varje dag jag får köpa ingredienser till att baka så nu passade jag på! Sambon gillar inte smörkräm och sånt "amerikansk" så mycket, så det fick bli små prinsessbakelser, 4 stycken närmare bestämt. Kanske är det någon av er som vill försöka er på en också, därför lägger jag ut recept och beskrivning.

Tårtbotten är den bästa!!! och då ljuger jag inte. Den reser sig fint och det är mjuk, luftig och saftig! En tårtbotten jag aldrig kommer sluta baka! Nu ska vi snart äta, därför hinner jag inte avreagera mig mera, men receptet kommer!

Håll till godo!

Ack, det kan inte vara lätt att bo med mig inte. Städningen är likadan. Den dagen vi har städdag pustar jag ut av trötthet, och jag är sååå nöjd över hur rent det är. Eller när disken är borta, viljen underbar känsla! Jag älskar att göra listor och bocka av och jag känner mig nöjd när jag bockar av saker, en efter en.

Jag har många gånger funderar över varför jag älskar detta så? Jag har märkt att om andra saker i livet är kaos, då ska jag organisera mera hemma, för det kan jag åtminstonde styra. Är ni sådana också?

Jag har till och med en pärm för mina platsfickor. Mjo. Det har jag faktiskt. Inga nya recept här inte, slutet av månaden, vem har råd att baka då? xD

Håll till godo!

Chokladfudge

5 dl mjölk

8 dl strösocker

1 ½ kakao

½ tsk salt

1 msk vaniljsocker

50 g smör

 

1. Koka upp mjölk, strösocker och kakao i en kastrull. Koka i ungefär 20 min (eller tills den klarar av ett kulprov).
2. Ta kastrullen ifrån plattan och blanda ner smöret, saltet och vaniljsockret.
3. Vispa ihop allt kraftigt tills fudgen börjar tjockna, vänd sedan ner fudgen i en form, klädd i bakplåtspapper. Storlek på formen kan variera, en lite mindre för en tjockare fudge, eller en ganska stor form för tunnare.
4. Akta så du inte kokar för länge, då kan fudgen bli väldigt smulig! Dock smakar den ändå lika bra! Låt stå i kylen tills helt sval, skär sedan upp i passande bitar!

200 g rumstempererat smör

1 dl socker

3,5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

12 st dumlekolor (delas på mitten, 24 st bitar)

24 st noblessekakor

 

 

1. Rör ihop socker + smör till en smidig "gegga".
2. Blanda sedan i mjöl och bakpulver och bland ihop till en deg.
3. Dela degen i 24 st bollar.
4. Lägg ner bollarna i var sin aluminiumform och tryck ner en halv dumlekola i vardera boll.
5. Grädda i ca 10 min på 200 grader. Ta ut och lägg en Noblesse på varje kaka medan de fortfarande är varma. Låt svalna.

 

Nu har jag hämtat mig från mitt senaste inlägg. Ibland kan jag titta tillbaka på inlägg och verkligen känna hur jag kände i just den sekunden, så jag hoppas andra förstår poängen i mitt inlägg. Som sagt, nu är sakerna sagda och jag mådde bättre! Nu kan jag återgå till bakning! Häromdagen blev jag så hemskt sugen på en mycket god kaka som är en blandning av godis och drömmar, nämligen Dumlekakor. Det finns många sätt att göra den på, från att göra som jag, en deg och sen trycka ner en dumlekola, till att koka en egen kola med mörk choklad.

Jag fick ett sug att få ur mig det som brinner i mig. Inte i helvete kan aftonbladet bestämma sig, eller för den delen resten av världen hur den perfekta människan ska se ut. Alla ville ha kurvor som Marilyn Monroe förr, nu vill alla helst ha 0% fett på kroppen. Tidningarna säger emot sig själva när de alla kommer med en artikel om "Var dig själv!" för att sedan följa med en "Få den perfekta kroppen" eller "Få J.LO-rumpan alla trånar efter". Ja men självklart ska vi alla följa precis det ideal som denna idiotiska värld vill att vi ska följa. Vi ska vara små marionettdockor som ska lekas med eftersom det är så mänskligheten är uppbyggd.

Vad hände med din personlighet, din identifikation eller din strävan att bli det bästa du kan bli? Tydligen betyder inte detta något längre och det gör mig så förbannat arg. Varför ska inte mina barn få växa upp och inse att det inte betyder det blekaste egentligen hur du ser ut, hur mycket världen än vill att det ska vara så? Var smal, var tjock, var svart eller vit eller blå, men var dig själv! Tror ni mannen som opererade sig till ett kattdjur bryr sig eller de transsexuella, homosexuella eller folk med speciella fetischer? Tror ni dom bryr sig alls vad du tycker? Heder åt dom som faktiskt vågar vara sig själva, och dom som går rakryggade och stoltheten lyser i ögonen! Heder åt folk som kan vara sig själva utan att låtsas, utan att låtsas att vara något dom inte är..!

Fuck the rest, nu är jag arg!

Jag har bakat en himla massa julgodis också.. 5 satser knäck allt som allt, en sats polkabräck, en herrans massa sugarcookies och nu senast smörkola.. Känns som jag inte gjort annat är gjort godis, som bara jag verkar äta av verkar det som! Haha! Vi ska bjuda på fika på julafton så då hoppas jag något av det blir ätet :D

Stress ja.. jag återkommer när stressen har lagt sig och jag faktiskt har lite bilder att visa! :D

Håll till godo!

Mycket som händer nu, om några veckor kommer det en ny familjemedlem till oss, en liten kisse, Saga. Jag sitter just nu och debatterar med mig själv om hur mycket saker jag faktiskt måste köpa tills hon kommer. En söt rosa transportväska är ju att gilla, eller hur? Eller en söt matskål? Jag tänker iallafall över mina köp, så får vi se vad det landar på!

Jag pluggar på för jag önskar mig så innerligt två veckors ledigt i jul, förhoppningsvis iallafall en vecka, om lärarna lägger upp uppgifterna lite tidigare så jag hinner jobba innan Saga kommer hit.

Jag håller också på och skriver lite smått på en barnbok, jag blev så himla pepp nu när jag läser så mycket barnlitteratur, och jag insåg att det finns alldeles för lite verklighetsbaserad litteratur för småbarn. Jag personligen tycker det är viktigt att "utsätta" yngre barn för verkligheten så det inte blir en chock när de blir äldre. Denna metod passar självklart inte alla, men hellre för mycket frågor än inga alls. Därav kom jag på min lilla idé till mig barnbok. Dock inser jag nu att en barnbok är minst lika svår att skriva som en 300-sidors vuxenbok. Varför? Jo, försöka få in ett motiv, och en äkta mening i några rader per sidor i en 35 sidors bok.. utmaning? JA. Iallafall, nu får det vara nog för denna gång, jag avslutar mitt blogginlägg med en söt bild på sockerbiten som ska flytta hit snart..! IIH!

Midsommartårta (Från tidningen Buffé, nr 6-7 2011)

Frasig digestivebotten, karamellmousse med vit choklad och massor av färska bär.

 

10-12 personer

 

Moussen

300 g vit choklad

2 gelatinblad

¾ dl socker

2 dl vispgrädde

2 ½ dl kesella (10%)

 

Botten

100 g smör

16 digestivekex

 

Garnering

2 dl vispgrädde

Rivet skal av 1 lime

Ca 1 ½ liter bär och frukt (Jag använde bara jordgubbar vilket blev mums)

Vit choklad (riva över eller att göra annan dekor)

 

1. Moussen: Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 min. Finhacka chokladen och lägg i en bunke.



2. Smält sockret i en stekpanna. Rör inte om medan det smälter utan vicka i stället pannan lite fram och tillbaka. Häll på grädden när sockret blivit gyllenbrunt.



3. Låt småkoka och rör runt med en träslev så att sockret smälter igen.



4. Ta från värmen och rör ner gelatinbladen.



5. Häll den varma vätskan över chokladen, rör tills chokladen smält. Blanda ner kesellan.



6. Ställ smeten i kylen tills den kallnat, gärna över natten.



7. Botten: Smält smöret och under tiden, mixa sönder alla kexen i en matberedare eller dylikt. Blanda ihop smöret med kexsmulorna och täck insidan av en rund form (diamemet 24 cm) som är täckt med plastfolie. Låt kylas i 1-2 timmar.



8. Vispa sedan upp moussen, häll sedan över digestivebotten. Låt stå i kylen medans du vispa upp grädden till garnering blandat med limeskalen. Tar sedan bort tårtan ur formen (den ska vara relativt fast, det funkar bäst med en form som har avtagbara kanter). Spritsa sedan grädden runt om tårtan, täck sedan med skivade bär (vad du tycker är godast) för att sedan riva över lite vit choklad. Du kan även smälta choklad, ringla mönster av chokladen på bakplåtspapper, in i kylen och låt stelna. Ta sedan försiktigt bort den ringlade chokladen och tryck ner i tårtan, det blir en fin dekor!

 

Jaja, vissa söndagar har hänt att lägenheten blivit skinande ren, och tvättkorgen tom, men det där får dröja tills imorgon. Idag ska jag njuta av min sysslolösa söndag och absolut INTE ha ångest över allt jag inte gjort. För er som är intresserade har jag lagt in ett recept på American Pancakes (a la Anna) eftersom jag är en gottegris i alla dess slag. Denna pannkakan är sööt sööt och därför kan man utesluta vaniljsocker osv men det förstår ni nog själva. Ska se om jag orkar lägga in lite fler recept på saker jag gjort tidigare.

Håll till godo!

American Pancakes

 

2 ½ dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 msk socker

1 tsk vaniljsocker

1 krm salt

2 dl mjöl

½ dl sodavatten (jag tycker det är extra gott om man använder sockerdricka)

2 msk smält smör

1 ägg

 

1. Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke.
2. Vispa ner först mjölken och sodavattnet, sen smöret och sist ägget.
3. Steg på medeltemperatur tills gyllenbruna (1-2 minuter per sida)
4. Vänd på pannkakan när det börjat bli bubblor på ovansidan
5. Ringla över sirap (ej vanlig sirap) och en klicka på riktigt smör på toppen
6. Det går självklart att blanda ner blåbär eller nötter i smeten om man gillar det!

Vad har jag gjort idag? Mestadels känns det som näsan har legat i pluggböckerna eftersom jag arbetade hårt för att få lördag och söndag ledigt. Hyfsat ledig blir jag imorgon, helledig på söndag. Skönt verkligen. Det märks att klockan är elva på kvällen, min grammatik försämras likt en alkoliserad person. Svåger med fru (är inte gifta, det är bara så dom heter ;D) var här en sväng idag för att kolla in våran lägenhet. Toppbetyg tror jag? :)

Vi fick även en ny frys eftersom den förra bara frös igen. En isklump kallade reperatören våran fläskfilé, så jag antar att bytet vara givet. Sambon lyckades också skära sig på ringfingret, så det blödde och blödde. Smått panikslagen sambo stod inför reperatören och säger "Oj, nu skar jag mig på något" och sen fullkomligt forsade blodet!! (Nej, men jag gillar att överdriva, måste göra dagen liiite mer intressant än vad den var.) Allt gick väl med det iallafall och nu har sambo plåster, som i en saga med ett gott slut.

Sambon har gått och lagt sig och jag verkligen hatar att sitta uppe själv, kanske bottnar det i att jag alltid brukar vara den som går och lägger mig först, gäller nu och gällde förr hemma med mamma. Usch för att släcka ner hela lägenheten och gå i mörkret, slå i stotån (eller den näst minsta tån, för jag har knäppa fötter), svära lite, sen försöka sova när man hela tiden hör den andra personen snarka. Nej. Usch.

Vad har hänt på senaste tiden? Mja, jag har fått ett lass med BHar som jag ska prova imorgon. Givet att någon av de 9 stycken passar, kanske, hoppas! Tutthållare är inte en lyx jag är van vid om man säger så. Nya vinterskor har jag också! Jag fick välbehövda pengar av svärföräldrarna på min födelsedag, så nu har jag införskaffat mig ett par rejäla vinterskor. Stora termossaker, jättevarma med snörning och päls på kanten, allt för att hålla kylan borta. Definitvt inte skor jag trodde mig köpa, men dom är snygga, varma och bekväma. Dessutom var det bra pris, så det gick inte säga nej! Jag hoppas också på en vinterjacka jag skickat efter, men jag hoppas inte för mycket. Det där med jackor brukar sluta ungefär vid frasen "Nähä där tog tuttarna emot". Vi får se.

Hoppas mitt randominlägg har gjort något glad, för denna dagen var som vilken dag som helst, med lite mer barnlitteratur.

Förresten, om du har småbarn, läs boken Den arge av Gro Dahle och Svein Nyhus. Ett måste!

Håll till godo!