Världen är för mig udda och speciell många gånger, även andra gånger fruktansvärt hemsk. Ibland är det svårt att stiga upp på morgonen och hitta det där speciella som gör att livet inte är så hemskt som nyheterna får en att tro. Hellre vara upplyst än bortkommen dock, det där ordspråket, hur var det nu igen.. lyckligt ovetande? Det är inget som jag vill tillämpa på mig själv, inte idag och inte imorgon. Jag fortsätter baka mina rosa sugercookies och väntar på att världen ska bli ödmjuk och rosa igen (Har den varit det, någonsin?).